Tudor – Heritage Black Bay

Jag ska erkänna direkt. Jag är ingen Tudor-vän. För mig har det alltid varit ett trött märke på ytterkanten.
Ett undermärke till Rolex med betoning på under. Säkert inga dåliga grejer men knappast fantastiskt heller.
Ett marginalmärke, som vilket annat märke som man inte känner någon större kärlek till. Men så i Basel 2010 visades upp en ny modell, eller ny är den ju inte.
Tudor har precis som så många andra märken sneglat bakåt. Mot det förhoppningsfulla 50-talet och svängiga 60-talet. Från dessa två årtionden kommer flera klassiska modeller, som på ett eller annat sätt lever kvar än idag. Modeller som Submariner, Speedmaster och Monaco. För flera företag var detta en form av guldålder.
Modellerna sprutade ut ur fabrikerna. Försäljning gick med dåtida mått väldigt bra och framtiden såg ljus ut. Detta ljus släcktes för många tillverkare när 70-talet kom och den så kallade qvartskrisen skördade sina offer. Det skulle bli ett stålbad som hette duga. I nära tio år var det väldigt tungrott för att sedan under 80-talet börja ta sig igen väldigt sakta. När ljuset i tunneln började synas på allvar är vi redan i mitten av 90-talet. Detta gör att det är bara de företag som hade framgångar under 70-talet som vill prata om detta årtionde. Modeller som AP:s Royal Oak, Pateks Nautilus och det som kommer att bli grunden till dagens Overseas,
Vacherons sköna modell 222. Det är de tre stora elefanterna, om man ser till endast den schweiziska klocksvängen, men det är en helt egen diskussion.

Det första året på det decennium som skulle bli så mörkt presenterar Tudor sin nya Kronograf, kraftigt inspirerad av det bästa som 60-talet kunde erbjuda. Denna modell var en stor framgång då, så när Tudor skulle återlansera något som var lite bättre, lite vassare och väldigt mycket mindre, en Rolex lillebror, då skakade man fram den modell som vi kunde se på 2010 års Basel. Ett steg åt rätt håll. Året innan hade vi ett minnesvärt möte med Porsche Designs VD, Patrick Schwartz. Vi hade på vägen till mötet noterat att Tudor och Porsche Motorsport hade ett samarbete, så jag frågade Patrick hur det kom sig att Porsche Cars arbetade med Tudor och inte Porsche Design. De är ju under samma paraply.

Patrick pekade på bandaren och sa att vi skulle stänga av den. När den väl var avstängde kom han med en rad mustiga uttalanden, som jag inte kommer att återge här. Kontentan var att han inte var helt nöjd, och återigen blev det klart att den person som var absolut roligast att träffa under alla möten i Basel var Patrick. Hans sköna stil kombinerad med ett brinnande intresse för urverk gjorde att det blev mycket roliga och intressanta möten.

Klockbranschen har ett nästan sjukligt behov av att koppla ihop vissa årtal med företaget. Man anstränger sig verkligen för att få till en koppling med ett år. Man kan skapa nästan vilket krystat jubileum som helst att mjölka. Jämna år är en klassiker. År som 20, 50 och 250 är särskilt bra att fira. Ett 40-årsjubileum är perfekt för ändamålet. Det gjorde att 2011 var lite av ett mellanår för Tudor som då såg till att fylla ut kollektionen med mer eller mindre lyckade modeller. Men så 2012 kommer firandet av Tudors dykarklockor, genom att de släpper en tributklocka till alla sina dykare och en re-make på deras klassiska Snowflake. som presenterades samtidigt med Submariner. Om man vill vara riktigt petig så hette Tudoren Submariner också, ett namn som av förklaring skäl inte står på tavlan i 2012 års variant. För er som hänger med och kan litet rolexhistoria vet att Submariner presenterades i Basel 1954. 2012 är alltså inte något jämnt år. Så här har vi ett mycket intressant fall av varumärkesstrategi.

Jag kan redan nu utnämna både 2013 och 2014 till klassiska Submariner-år. Petnoga Rolexkramare menar att 13 är året då man ska fira för fulla muggar, då Suben gick i produktion, medan mera traditionella personer menar att 14 är året det gäller. Då är det nämligen 60 år sedan modellen för första gången presenterades. Hur som, skulle Tudor presentera sin Sub efter 60-årsfirandet skulle elaka tungor verkligen få vatten på sin kvarn. En redan uppenbar andraplats inom företaget skulle bli lite väl tydlig. Då väljer man att fira 58 år istället. Härligt och skönt gjort av Rolex/Tudor.

Men oavsett historia och allt sådant måste jag säga att Black Bay är en mycket trevlig modell. Jag har inte tidigare skrivit om Tudor då jag inte tyckt det funnits något att skriva om. Men nu tycker jag att det finns en anledning att gör det.