Nu är OS över för denna gång. Nästa gång är tillställningen i Rio de Janeiro. För Omega är sommar-OS det största som man har som åtagande. Det som är ballt är att Omega inte är med som sponsorer utan som leverantörer. Det gör att loggan och kunskaperna visas upp på bästa sändningstid runt om i hela världen i två veckors tid. Det är en exponering som inget annat företag under OS ens kommer i närheten av. Jag kan tänka mig att bossarna både på Swatch Group och på Omega gnuggade händerna när den röd/vita loggan lyste starkt över Wimbledons Center Court, där, i vanliga fall, Rolex har klockor och loggor överallt.
För att vara Omega och OS har OS-specialarna varit extremt få denna gång. Ni som har bra minne kanske kommer ihåg att jag skrev om alla modeller som kom till Peking-OS 2008. Man släppte 37 varianter fördelade på 15 modeller. Totalt bjöd man ut runt 37 000 “limited”-klockor. Det sägs att när OS var slut fanns det inte en enda klocka kvar. För, som någon uttryckte det: ”OS i Kina är stort, Omega är större”, dessutom är 8 ett lyckotal och har man flera 8:or blir man ännu lyckligare. Då är 8888 rena drömmen, som att se på IWC:s senaste kinaspecialare. Men det är en annan historia och artikel.
Inför OS i London har man släppt två (2) inte flera modeller. En är en ny modell som heter Aqua Terra 44 London Chronograph samt en klassisk 40-tals klocka, alltså samma modell som fanns 1948, fast litet mera modern. Den är limiterad till… just det, 1948 stycken. Men Aqua Terra har ingen limitering mer än möjligtvis en One-year production run. Jag tror inte att det är alla sköna gliringar och stötar i sidan från Dubbe som gjort att man hållit sig på mattan, utan Omega har tagit sitt förnuft till fånga och insett att det blev litet för mycket av det goda i Kina. Man såg chansen att få sälja klockor i mängder och man tog den. Ett sådant val är riskabelt och kan kosta mer än det smakar. I Kina fungerade det uppenbarligen väldigt bra men i resten av världen var det ingen hit.
