Schweizerknivar och tyska tåg

För senast en vecka sedan så råkade man ut för SJs upptåg. Tack vare det nya biljettsystemet så fanns det fler passagerare än säten vilket resulterade i att folk fick stå upp i sådär 10 mil innan folk sakteligen började droppa av vid olika stationer. Svensken knöt näven i jackfickan. Jag var den enda i kupén som förde upp en diskussion med konduktören eller tågvärden som det så jämlikt ska heta nu för tiden. Väl medveten om att den late tågvärden varken skulle lösa eller föra vidare problemet uppåt så kändes det ändå bra att få spy lite galla.

Victorinox Spartan – Armékniven/Schweizerkniven

Ståendes där i en skakig vagn med viss frustration så kom ändå vackra bilder upp i huvudet; Hamburgs gamla centralstation från början av 1900-talet står kvar än idag och är ett hjärta för att åka vidare ut i Europa. Senast jag var där så fick jag verkligen pränt på tyskarnas punktlighet. Mycket riktigt så står konduktören och blickar ut över perrongen hållandes i något sorts fickur. Han slänger en blick på stationens klocka för att justera tiden. Precis när sekundvisaren sveper över zenit så ropar han “Abfahrt!”, slänger in sig själv och så börjar lokomotivet dra med sig vagnarna – ut på äventyr. Det visas ingen nåd åt de där eftersläntrande ungdomarna. Strikt, traditionsrika tituleringar och tidtabeller till varje pris.

Självklart vill man tro att det är liknande jargong bland alptopparna i Schweiz. Det får snart bli upp till bevis då det faktiskt är mindre än en månad kvar tills Dubbe-redaktionen flyger iväg till klockmässan i Basel. Är det något som ni vill att vi ska belysa i och med årets händelse så är det bara skriva en kommentar i fältet här nedan. Då kommer det att visas och snackas klockor i mängder så för att inte mätta det behovet i förväg så kan jag istället meddela att en karaktäristiskt röd armékniv från Victorinox med största sannolikhet kommer att ligga i min resväska på vägen hem.

Bara värdet i att schweizerkniven i sig har blivit ett ord likt Rolls-Royce fast i detta fallet för att benämna saker och tings mångsidighet är tillräckligt för att jag ska lysa upp. Lägg sedan till faktumet att den ingår i den Schweiziska militärens grundutrustning så är det faktiskt fullbordat. – Skaffade nyligen en halvmeters Mag-lite-ficklampa i flygplansaluminium med enorm brinntid; sådär lagom nödvändigt men känslan att likt Persbrandt “Beck” greppa en sådan lampa är underbar. Visserligen vid ett vanligt strömavbrott, men det är känslan och det är precis vad det handlar om när det gäller mekaniska ur också, livskvalité.

Vad eller vilka är era Schweiz-favoriter som ni starkt kan rekommendera att ta hem?

Publicerad 02/03 2009 under Info från Dubbe.
Följ kommenterar till den här artikeln genom RSS 2.0 feed. Du kan ge en kommentar, eller trackback från din egen site.