Att köpa klocka – Den spanska pärlan
Väntan är över, boxen har anlänt. Efter en tid med mycket snack och lite verkstad har jag (Johan) till slut kommit över klockan som kan betraktas som både rejäl och rimlig. Drömklockan är alltså bärgad (för nu iaf, det skall tydligen komma fler… 
. Som jag delgav i min årskrönika har mitt val på senare tid stått mellan två klockor; Oris Carlos Coste Chronograph L. E. Divers Watch mot Corum Admirals Cup Competition 48. Två helt sjukt stora snusdosliknande tingestar som man förstås måste testa innan köp. Går det förresten att ha ett fortsatt normalt liv med 200g metall hängandes runt vänstra handleden…? Upp till bevis.
För att räta ut mina frågetecken och göra mitt val något klarare hoppade jag på första bästa snabbtåg mot Stockholm. Göteborg har visserligen det mesta man kan önska sig men när det gäller klockor är valet av plats i riket en självklarhet.
Orisen var först ut. Denna modell är en limiterad upplaga om 2000 st. Priset jämfört mot sneek-varianten är ca 7000 plus. Då får man, förutom vetskapen att man bär en limiterad bit, orangemålade visare och prick på kronan – fantastiskt. Redan när expediten började plocka fram klockan började jag dock ana oråd. Väl fixerad runt min arma handled insåg jag att denna klocka inte alls var stor – den var enorm. Problemet är dock inte dess vikt (den har både boett och länk i titanium) utan den volym som tas i anspråk, det blir bara för mycket (27 mm tjocklek och 47 mm i diameter – jösses).
Admiralen följde därefter. Det var ett kärt återseende. Senaste var ju tillfället med den charmerande damen i Porto Banus från i höstas (se artikeln om Porto Banus den 24/9). Säga vad man vill om flaggor, maritima finesser och kantiga former, denna klocka är rent ut sagt grym. Ett givet tillbehör är väl förstås en attans stor segelbåt, men man får ta en sak i taget. Klockan bjuder på dag, datum och nedgång till 300 meter (inga hastiga rörelser därnere förstås). Det vulkaniserade gummibandet mot titaniumet känns också helt rätt till en klocka av så här stora mått. Faktum är att summan av upplevelsen blir en sjysst komponerad helhet som passar det de flest tillfällen.
Efter denna uttömande jämförelse blev valet självklart. När förhållandet pris/värde fick vara den avgörande faktorn fick det minsann bli en Corum ACC48!
Efter lite utforskning, dragande i tåtar mm, kom jag tillsist över en rättvis kanal som ledde mig till att klockan hamnade runt min handled. Äntligen! Bilder kommer inom kort.
Min flickvän var den första person som fick dela den underbara nyheten. Den väntade reaktion var förstås att hon skulle bli exakt så upprymd som jag själv blivit, vem kan stå emot en sådan skönhet. Ack var jag misstog mig. Den verbala råsop som följde var minst sagt brutal. Jag fick veta att jag minsann hade satt hennes uppfattning av mina värderingars grundvalar i gungning. “Om detta händer nu vad kan då inte hända om 10 år!!?” “Vad vet jag, framtiden äro förlagd i dunkel…” (suck…varför sa jag något överhuvudtaget?)
En gång en mupp – alltid en mupp.
Johan / Dubberedaktionen
Härligt! Ser fram emot bilder.
Kul – ett MEDVETET val…?
/M
Släng upp bilder på den. Jag dör av nyfikenhet!
Detta är nog en av de bästa artiklarna som skrivits på dubbe!
vad vet ni om klockor på internet? vilka sajter är bra?
För så där en 12 år sedan låg en sanslöst stor och vacker segelbåt förtöjd på Skeppsbron i Stockholm, ni vet en sådan där som kanske har 25-30 personer konstant gloende och vars mast toppar taket på Kgl. Slottet. Även jag sneglade (och krockade nästan med min dåvarande lilla BMW-cab…)
Någon dag senare kommer en av mina kompanjoner hem från en affärsresa från Tunisien; byte London. Han hamnar bredvid en sympatisk medelålders skäggig man. De talar om havet, svenska jordgubbar (som naturligtvis är de bästa av världens alla jordgubbar!) och en en massa annat. Mannen berättar att han kommit för att hämta upp sin nya segelbåt i Stockholm och bjuder stolt in min kompanjon att komma och bese den… Han kommer hem, kompanjonen inser vad vi ska bese och vi köper en back mogna Möjagubbar och gar fram till den polerande besättningsmannen. “Permission to come aboard?” Han kallar på ägaren, som kommer och brister ut i ett jätteleende: “Granted!” Vi går ombord på en av de vackraste segelbåtar jag sett i mitt liv. En ca 150 fot lång specialtillverkad Swan-båt (tillverkas i Finland) med en finish och design som jag (som inredningsarkitekt) helt enkelt nästan storknade av. Ägaren fuskar lite på orgel; altså kommer det upp en elorgel ur en bordsskiva i salongen. Jag fuskar också; Bach lät riktigt fint ombord (med katedral-soundet påknäppt..) Under golvet i kabyssen fanns en frys med låda efter låda på hjullager i båtens hela bredd. Motorrummet (två dieslar, och en massa avsaltnings- och elaggregat och en elcentral större än en vanlig sparbank) och mjuka, slipade hörn av teak, en navigationshörna som ett flygledartorn och ett nästan helt flushat, slätt däck plus mycket annat som jag inte vill trötta Er med….
Jo, jag höll på att glömma bort kärnan i historien: vad har denne hedersman tjänat pengarna på som gjorde att han nästan kunde driva finländarna till vansinne med sina konstiga idéer som de måste rita in i båten (hans ord)? Han ägde en massa fastigheter i Londons Docklands och en urfabrik.
-Vilken klocka tillverkar ni, frågade jag vänligt.
-Corum, Admrirals Cup, du vet, med de små flaggorna i stället för siffror. Men det är bara en liten bisyssla, för skojs skull…smålog han som svar.
Jag hoppas han mår bra och har använt sin vackra segelbåt flitigt. Jag har en känsla av att han har det, inte som de båtar jag brukar titta på i Puerto Banus, som mest ligger förtöjda och blänker. Men det är klart, de funkar fint som festlokal; har själv varit bjuden på några julfester. På den senaste träffade jag en härlig gammal FBI-chef, men det är faktiskt en helt annan (och otroligt spännande!) historia…
Hallå där Peter!
Skön story! Ännu en gång bevisas det att riktiga sköningar har Corums AC.
Dubbe
Peter, underbar historia! Kul att du delade med dig!